Vi gick in på köpcentret. Hittade ett bord som var lite avskilt och beställde sedan kaffe. Eftersom mötet blev spontant så hann jag inte ens bli blyg och nervös som jag brukade bli.
Fast, det visade sig snart att det inte var något att oroa sig för. Han var spontan, hade lätt till skratt och hans vackra leende fick det att pirra inom mig. Tiden flög iväg och plötsligt kom jag på att det var dags att skynda sig hem till hunden. Så, vi skulle avsluta lite snabbt.

På parkeringen sade vi båda att det nog hade varit dumt att släppa taget så snabbt så efter vi nu bytt telefonnummer skulle vi åter krama varandra hej då.
Jag sög in hans doft… Kände hur hans kram förvandlades till något mer…