forts. 2
Jag blev röd på kinderna, som om han kunde läsa mig, att han visste att jag nyss klätt av honom i mina tankar. Jag tog snabbt en klunk av kaffet framför mig, tittade på honom och frågade “Ja”?
Han log, åh, vilka vita tänder. “I have a break soon, can I join you for a coffee”? Jag försökte komma på ett svepskäl att säga nej, men just nu stod hjärnan helt stilla och jag försökte hitta på något att säga. Jag förblev tyst, nickade och sade till slut “Sure”. Han blinkade med ett öga samtidigt som han tittade på mig under lugg.
