Jag drack några klunkar, ville få mina händer att sluta skaka.
Jag drog ett par djupa andetag och sedan kom han ut från köket. Han bar på en bricka med sin lunch, en skål med soppa och ciabatta, han log mot mig och satte sig sedan mittemot mig.

Nervositeten släppte snabbt. Han var från Italien, var i Sverige för att plugga och jobbade extra på caféet. Han var superduktig på engelska. Pratade nästan helt utan brytning och det blev många skratt vid bordet, jag slappnade av och lyckades vara mig själv utan konstigheter. Hans humor var medryckande. Hans leende och ögon var fängslande. Nu på nära håll såg jag att han hade grått vid tinningarna och det var snyggt.