Högspänning på tåg
Jag steg på tåget och satte mig i första kupén som hade många tomma platser. Det var perfekt. Jag hade varit på kurs för jobbet och skulle nu tillbringa en två timmar lång resa hem igen, men en mördande huvudvärk som kom av att jag druckit för lite vätska under dagen. Det var sommar och det var hett. Luften stod nästan stilla och jag tittade tacksamt på den unge man som satt snett mittemot mig då han reste sig upp och drog ner fönstret. Luften som virvlade in fick mig att må bättre direkt och då samma man frågade om jag ville ha en kaffe från cafévagnen så tackade jag ja med ett stort leende. Jag fick fram pengar och betalade honom då han kom tillbaka och satte kaffet framför mig. Jag väntade ett par minuter tills den heta drycken svalnat lite men sedan drack jag ur kaffet med giriga klunkar för att få huvudvärken att försvinna.
Jag sträckte ut mina ben, tacksam över att vi nu var ensamma i kupén. Jag somnade nästan av tågens lugna dunkade. Min tunna bomullskjol hade glidit upp en bit på benet och då jag tog tag i den för att dra ner kanten så hörde jag ett “Nej, snälla, låt den vara”.
Jag kisade och såg den unge mannen titta på mina ben. Hjärtat dunkade och jag lutade mig tungt bakåt samtidigt som jag öppnade upp benen lite grann. Jag blev tänd av hans dimmiga blick och plötsligt gick allt så fort.
Han stod på knä framför mig, satt in båda händerna under min kjol, förde trosan åt sidan med den ena handen samtidigt som två fingrar från hans andra hand försvann in i mig. Jag suckade och lyfte min rumpa upp mot honom för att få fingrarna längre in. Djupare.
Plötsligt var hans mun vid hans fingrar, han sög och slickade mig samtidigt som hans fingrar gled ut och in , våta, hala och det dröjde inte länge innan jag kom. Hårt. Jag skakade och lika hastigt som han kom fram till mig försvann han nu samtidigt som tåget saktade in. Jag trodde han gick in på toaletten men plötsligt såg jag hans leende utanför fönstret på perrongen samtidigt som han hängde på sig en ryggsäck och satte solglasögonen på plats. Han gav mig en hälsning genom att sätta två fingrar vid pannan som en liten honnör sedan kysste han fingrarna och höjde handen till en hälsning precis då tåget började rulla bort.
Ibland undrar jag vad hans namn är. Jag har förlikat mig med tanken att aldrig få veta utan att låta det stanna vid det häftiga som hände på väg hem en helt vanlig het sommardag mellan två städer i mellanSverige.