Ögonkontakt
Det var i den vanliga mataffären, där jag strosat runt hundratals gånger och inte ett dugg mer spännande har hänt än ett superbra extrapris på något intressant har dykt upp.
Men denna gång mötte jag ett par ögon, mörkbruna och vackra. Svarta ögonfransar. Lite förvirrad blick. Han tittade bland alla kaffepaket och frågade sedan om hjälp på engelska. Självklart ville jag hjälpa en sån snygging!
Så, jag frågade vad han sökte och jag förstod att det var kaffe till en kaffemaskin. Han pekade på kokkaffet och bryggkaffet. Vilken sort?
Jag tog fram kaffe av märket han höll i men i hela bönor. Han sken upp. YES! Den är det, den var rätt.
Han tackade och gick mot kassan. Jag svarade att det var bara trevligt att få hjälpa honom.
Jag handlade vidare. Mjölk, ägg och köttfärs. Då jag kom till kassan väntade han vid dörren. Han höll fram en lapp “Pedro” och ett telefonnummer. Jag tittade på honom då jag tog lappen.
“Du, till kaffet” . Ah, jag hade blivit inbjuden på kaffe till honom, jag log och frågade var han bodde.
Han förklarade och jag förstod vilket hus han hyrt för sommaren. Vi kom överens om en tid på förmiddagen dagen efter och jag tittade efter honom då han tog cykeln och cyklade iväg. Brunbränd med vita tennisskor, t-shirt och slitna jeansshorts, Vilken snygg man! Jag var verkligen kaffesugen nu…
